Loading...
Varg 2016-10-31T08:56:59+00:00

Project Description

Vargen är ett av de mest anpassningsbara djuren som finns i hela världen, och kanske är det därför som just de blivit en av människans mest allierade tamdjur. Det som utmärker vargen bland de stora rovdjuren är deras flockliv och många känner till varggruppens kommunikation –  ylandet. Här i Sverige väcker vargen mycket känslor – både positiva och negativa – och för hundra år sedan var den utrotad från vårt land. Nu är den tillbaka.

Visste du att…
Vargen är världens största vilda hunddjur.
Vargen är alla tamhundars stamfader.
Vargens ylande kan höras ända upp till 1 mil under goda förhållanden.
Vargar och hundar kan korsas och ger en helt fertil avkomma.
Vargen travar med en hastighet av ca 8 km/tim – topphastigheten (vid jakt) är 60-70 km/tim (som de kan hålla en kortare sträcka); 40-45 km/tim kan de hålla i flera kilometer innan de tröttnar.

Vargens hotstatus i norden

Utseende
I andra delar av världen varierar vargens färg mycket beroende på vilken miljö de lever i. Det finns allt från vita till svarta vargar. I Sverige har alla vargar ungefär samma färg. Den har grå sidor med ljusbeiga ben och svarta fält över ansikte, rygg och svans.
Vargen är ett stort hunddjur som väger mellan 30-55 kg. Vargens tassar är större än de flesta hundars, även om de allra största hundraserna kan ha större tassar än en varg.
Svansen bärs nästan alltid nedåt vid förflyttning.

Levnadssätt
Vargen lever i flockar som består av föräldrarna och deras valpar. Reviret, som kan vara ett par mil åt vardera håll, vaktas mot andra vargar och inga främlingar är välkomna. Föräldraparet lever ihop i livslånga förhållanden och parningen sker på vintern. På våren föds valparna i en utgrävd lya eller på en annan skyddad plats. Valparna stannar oftast ett år hos sina föräldrar innan de letar sig iväg till egna områden. Ibland händer det att någon valp stannar och hjälper till med de nya valparna. Flockens storlek varierar alltså från år till år och beror på hur många valpar som fötts, och överlevt, under året. Vargar kommunicerar med varandra både inom flocken och mellan flockar på i huvudsak tre olika sätt: genom läten, kroppsspråk och lukter.
Ylandet är det mest välkända lätet. För många människor är vargyl en symbol för ödslig vildmark och kanske förknippat med en kuslig känsla. Vargarna själva tycks njuta av att yla tillsammans. Ylandet har flera funktioner. Det stärker samhörigheten inom flocken (likställs med ”körsång”), vargarna kan kommunicera över långa avstånd (var är du? – här är jag!), och det fungerar som en signal till andra vargar att området är upptaget. Andra läten som vargarna har är t.ex. morrande (ett varnande läte),  gnällande och gnyende (kontaktläten) och skällande (också ett varningsläte).
”Kroppsspråket” – det vill säga mimik, kroppshållning, svansföring m.m. – används främst mellan individer i flocken, men också vid möten med främmande vargar, för att signalera sin sinnesstämning.
Lukt- eller doftkommunikation används i hög grad mellan flockar. Reviren markeras med doft från urin och avföring. Doftmarkeringarna kan tala om var gränsen går, vem som avsatte markeringen och när markeringen gjordes. De fungerar således nästan som ett skrivet meddelande.

Föda
Vargen är en utpräglad köttätare och i Sverige utgör oftast älgen basen i dieten. De kan fälla fullstora djur men de allra flesta byten är kalvar i ålder 0-1 år.
En vargflock dödar 100-130 älgar på ett år oavsett antal i flocken. De tar ibland också mindre bytesdjur, så som rådjur och smågnagare.
Vargen äter 2-3 kg kött per dag i genomsnitt, men de kan äta upp till 10 kg på en gång och också svälta i ett par veckor om så behövs.

Vargen i Sverige
Vargen var en av de allra första djurarterna som vandrade in i vårt land när den senaste istiden var över och landet blev isfritt. Det var cirka 10 000 år sedan och det har således funnits vargar vilt i Sverige under en mycket lång tid.
Länge fanns vargen spridd i större delen av landet, men under 1800-talet inleddes en utrotningskampanj mot rovdjuren som spred sig från söder och norrut. I början av 1900-talet var vargen i princip helt utrotad och 1966 fridlystes den.
På 1980-talet började vargen sakta öka i antal igen genom att invandrade vargar från öster började fortplanta sig. Idag finns cirka 350 vargar (år 2015/2016). De flesta vargar finns i mellersta Sverige men eftersom vargar kan vandra mycket långa sträckor så kan de dyka upp lite varstans i landet. Det låga antalet och det faktum att vargstammen är relativt isolerad är därmed har en hög inavelsgrad gör att vargen i Sverige klassas som hotad.  Globalt är vargen inte hotad.

Spår
Eftersom vargen är en utpräglad köttätare lämnar den korvformade spillningar efter sig. Spillningen kan påminna om en hundbajs, men det finns oftast mycket hår och också benbitar i den. Ibland blir spillningen vitfärgad vilket beror på att den får i sig mycket kalk från bytesdjurens skelett.
Spåren ser ut som en stor hundtass som mäter cirka 10 cm.

Läs mer om vargen på Rovdjurscentrets sida.

Läs mer om våra djur

X