Project Description

Rödräven är ett hunddjur som har en mycket vidsträckt utbredning över norra halvklotet. I Sverige förekommer den i allt från de nordligaste vildmarkerna till villaträdgården i söder. Detta beror säkert delvis på dess stora förmåga att utnyttja olika sorters föda. ”Slug som en räv” är ett känt ordspråk i Sverige. Och visst är räven ett klokt och läraktigt hunddjur som relativt lätt kan bli tama i den aspekten att de inte visar någon större rädsla för människor.

Visste du att…
Rävar blir sällan äldre än 10 år i det vilda.
Om man hittar en fågel som tagits av en räv så är fjädrarna avbitna, medan rovfåglar sliter ut fjädrarna.
Ungdödligheten variera mellan 7-70 % beroende på tillgång på föda (sork).

Rödrävens hotstatus i norden

Utseende
Rävar väger oftast mellan 5-8 kg och är 100-130 cm lång från nos till svansspets. Mankhöjden är 35-40 cm hög. Honan är något mindre än hanen. Fast arten heter rödräv så finns många olika pälsfärger. Grundfärgen på pälsen kan variera från ljus sandfärg (beige) till mörkt rödbrun, men rödräven kan också vara svarta och silverfärgade. På vintern har räven en tjockare vinterpäls som gör att den ser den betydligt större ut än under sommaren. I sommarpäls ser den slankare och mer högbent ut.

Levnadssätt
Räven lever i grupper eller par. I södra Sverige lever de ofta i familjegrupper som består av en hane och en hona och också ofta flera ”extra honor”. Dessa honor är ofta döttrar till paret från en tidigare kull. Vanligtvis parar sig endast en av honorna i en sådan grupp. I norra Sverige lever rödräven vanligtvis i par.
Grupperna eller paren markerar sina revir som är mellan 20 och 2 000 hektar (0,2-20 km2). Reviren avgränsas ofta av naturliga gränser som vattendrag och vägar.
Rödrävar blir könsmogna vid knappt ett års ålder. De parar sig i januari-mars, och honan är dräktig i 52-53 dagar. Ungarna föds sedan i ett gryt som ofta har flera olika kamrar och öppningar. Rävar kan också överta gamla gryt från grävlingar.
Ungarna är precis som hundvalpar blinda vid födseln men öppnar ögonen efter ett par veckor. De första två månaderna diar de och är hårt bundna till grytet. Därefter tillbringar de mycket tid omkring grytet där de förses med uppstött föda eller byten som de vuxna släpat hem. I slutet av sommaren rör ungarna sig friare i föräldrareviret. Under senhösten utvandrar de unga hanarna, medan honorna ibland stannar kvar i gruppen som stöd för uppfödandet av nästa kull. En ungräv kan då vandra avsevärda sträckor. Öronmärkta svenska rävar har återfunnits upp till 50 mil från märkningsplatsen.
Rödräven har en rik repertoar av läten. Man har kunnat urskilja 28 olika typer av läten.
Rävskallet – det läte som de flesta människor kan tänkas komma i kontakt med – är ett kort och strävt ”skall”, som kan höras nästan vilken tid som helst på året.
Rävens ”kroppsspråk” är viktigt i kommunikationen mellan individer. Särskilt tydligt är det under parningstiden, när hanen uppvaktar tiken och både tassar och svansar används vid kurtisen.
Rävens revir hävdas främst genom olika doftmarkeringar (urin, spillning) och läten, men även regelrätta slagsmål med blodvite kan inträffa då och då.

Föda
Räven är ett rovdjur, men samtidigt ett av vårt lands mesta allätare. En räv kan äta allt från blåbär och säd, till maskar, skalbaggar, harar, sorkar, fåglar och rådjur. Räven är således en opportunist, dvs den tar den föda som det för tillfället finns mest av – eller är lättast att komma åt – utan att vara särskilt nogräknad. Sorkar är dock alltid den viktigaste födan året runt i vårt land, inte minst på vintern. Under sensommaren/hösten äter den gärna bär och frukt. Sommartiden är den mest varierade perioden i kosten då bär, insekter, kräldjur, fåglar äts allt efter tillgång.
Smågnagare lokaliseras oftast med hörsel och syn och fångas sedan med det karakteristiska ”mushoppet”, då räven dyker ned på bytet med framtassarna.

Räven i Sverige
Räven vandrade troligen, precis som många andra arter, in i Skandinavien för 10 000 år sedan då inlandsisen drog sig tillbaka.
På grund av deras åtråvärda pälsar som man kunde få bra betalt för var stammarna av räv relativt låga under 1900-talets första hälft. Sen tillväxte stammen fram till 70-talet men då kom rävskabben och stammen sjönk drastiskt.
Man vet inte exakt hur många rävar som finns i Sverige, men beräkningar tyder på att det borde finnas omkring 150 000 stycken. Men rävstammen varierar från år till år beroende på sorktillgång i de nordligaste delarna av landet. Flera studier visar att rävstammarna verkar gynnas av den uppstyckning av skogslandskapet som uppstår genom modernt jord- och skogsbruk. Man förklarar det med att sorkar ökar vid denna typ av markanvändning, och så gör då även rävarna.
Rävar i höga tätheter påverkar småviltsstammarna såsom harar och markhäckande fågel. Idag jagas därför räven i viltvårdande syfte för att gynna dessa småviltarter.
Lodjur kan angripa rävar, vilket förklaras med att de är konkurrenter om samma bytesdjur ( rådjur, hare och skogsfågel). Lodjuren verkar dock inte äta av räven. Om lodjurens predation på räv har någon betydelse för antalet rävar i Sverige vet man inte riktigt, men forskarna lutar åt att lodjurens predation på räv kan påverka rävstammarna och att effekten på lång sikt kan bli betydande. Man tror också att det kan vara så att rävar som lever i lodjursområden flyttar sina hemområden från skogen till mer mot öppen mark, dvs. bebyggelse och jordbruksmark. Detta skulle alltså kunna minska tätheten av räv i skogslandet. Om lodjuren har en effekt på rävstammarna kan det i sin tur möjligen gynna stammarna av hare och skogsfågel. När det gäller rådjursstammarna är en positiv effekt av lodjurets predation på räv svårare att tänka sig – trots rävens omfattande predation på rådjurskid – eftersom rådjur utgör stapelföda för lodjuren. Den slutgiltiga ekvationen är inte helt lätträknad då forskning även tyder på att räven kan gynnas av lodjursförekomst. Lodjur lämnar en ansenlig mängd kadaver efter sig och räven är asätare.

Spår
Även om  det inte är ovanligt att se rävar så ser man oftare spåren efter en räv än räven själv. Spåren kan vara allt från avbitna fjädrar till spillning och fotavtryck. Resterna efter byten hittar man oftast runt grytet. Spillningen har en typiskt form och placeras oftast högt – på en sten, stubbe eller liknande – och är en del av revirmarkeringen.
Spårstämpeln liknar en hunds och mäter 5-6 cm, men man kan skilja dem åt med ett klassiskt knep; dra en linje tvärs över stämpeln i höjd med mellantårnas bakkant.
Rävspår = linjen går helt fri från yttertårna.
Hundspår = linjen skär framkanten på yttertårna.
När ett rådjur eller annat större bytesdjur dödats styckar räven ofta upp den i bitar och bär med till ungarna, eller gömmer undan för framtida behov. Huvud och bog brukar bitas av först. Av harar lämnas ofta tassar med päls kvar.

Läs mer om våra djur