Loading...
Rådjur 2016-10-31T13:12:52+00:00

Project Description

Rådjuret är det minsta av våra hjortdjur. Pälsen är ofta rödbrun under sommarhalvåret och gråbrun under vinterhalvåret. Rådjuret har ett vitt område baktill som brukar kallas akterspegel.

Visste du att…
Rådjuret har ett välutvecklat smaksinne eftersom de är beroende av ett högt näringsinnehåll hos födan och därför betar utvalda blad, skott och kvistar.
Hörseln hos rådjuret är mycket god och de vridbara öronen kan fånga in och även bestämma riktningen på svaga ljud.
Rådjuren har ett flertal körtlar: vid könsorganen, klövarna, ögonen och pannan, vars doftsekret fungerar som signaler till andra individer.
Rådjuret bajsar omkring 20 ggr per dygn.

Rådjurets hotstatus i norden

Utseende
Rådjuret är det minsta av våra hjortdjur. Pälsen är ofta rödbrun under sommarhalvåret och gråbrun under vinterhalvåret. Rådjuret har ett vitt område baktill som brukar kallas akterspegel. Ett normalstort vuxet rådjur blir 70-75 cm i mankhöjd och väger 20-30 kg. Hanen och honan är ungefär lika stora, men hanen bär horn under stora delar av året vilket gör det lätt att skilja från honorna. Precis som för andra hjortdjur så fälls hornen varje år. Rådjurets horn fälls i november och nya börjar utvecklas redan i januari. Man skiljer på tre horntyper och hanen (bocken) brukar få namn efter deras utseende – spetsbock (ogrenade horn), gaffelbock (hornen har två taggar längst ut), och sextaggare.

Levnadssätt
Hanen kallas ofta för bock, honan för get och ungarna för kid. Rådjuren lever ensamma eller i små grupper. Getterna är dock mer sällskapliga än bockarna. De håller ihop med sina egna ungar och kan röra sig i grupper med andra rådjur. De rådjur som lever i öppna miljöer kan bilda små flockar om några djur. Likaså är gruppbildning vanligare under vintern då skyddande lövverk och hög vegetation saknas. Troligen drar de nytta av varandra för att upptäcka rovdjur. Alla handjur av hjort kan slåss med varandra, speciellt i brunsttider, men rådjuret är det enda art bland våra hjortdjur hävdar ett revir. Efter det att bockarna fejat av huden från sina horn på våren så börjar de hävda revir, vilka de försvarar fram till augusti-september. Getterna är inte revirhävdande. Parningen sker i juli-augusti och 1-3 kid föds i maj-juni. Rådjursgeten har något som kallas för fördröjd implantation. Efter några celldelningar vilar det befruktade ägget till årsskiftet då den verkliga fosterutvecklingen börjar.

Kiden har en vitfläckig päls från födseln, men den ersätts efter en dryg månad av en enfärgad päls av samma färg som de vuxna. Kiden diar fram till slutet av oktober till december, men de börjar beta redan i späd ålder. Under det första dygnet efter födseln har geten nära kontakt med kiden. Därefter besöker hon dem 3-6 gånger per dygn för att ge di och slicka dem. Kidets strategi för att överleva de första veckorna, innan rörelseapparaten utvecklats så pass att det kan springa ifrån faror, är att ligga stilla. Om kidet har ett eller flera syskon ligger de ofta på olika ställen men oftast inte mer än 50 meter isär. Geten har god uppsikt över området där hennes ungar är. Hon är sällan mer än ett par hundra meter bort.

Getens närvaro är förmodligen viktig för kiden under hela det första året då hon lär dem nyttiga beteenden, såsom att finna bra bete och skydd. Separationen mellan get och kid sker oftast när kiden nästan är ett år gamla, några veckor innan nästa födsel. Processen sker ofta fridfullt utan aggressioner, som fallet kan vara med älg.

I samband med revirhävdande och brunst kan bocken gnida (feja) sina horn och sin panna mot trädstammar och buskar och troligen utsöndrar de då dofter som kan upplysa andar rådjur om dess närvaro och rang. Dessutom skrapar bocken ofta upp små gropar i marken med klövarna och utsöndrar dofter från körtlarna i klöven. Vid uppvaktningen ses bocken ofta jaga efter geten i korta ruscher. Men tiden före själva parningen rör de sig ofta i lugnare mak, ofta i ganska snäva öglor eller cirklar. Ibland trampas en synlig stig, s k häxring, upp av den nötning paret åstadkommer.

Rådjuren har ett lågmält kontaktläte som påminner om en kort vissling. Den används till exempel när geten eller dess kid påkallar uppmärksamhet. Om man inte vet vad det är för ljud kan man anta det rör sig om en fågel. Rådjuret har också ett varningsläte som är som ett kraftigt skall.

Föda
Rådjur är liksom andra hjortdjur en idisslare. Det betyder att födan stöts upp och tuggas om efter en första bearbetning i två av djurens magsäckar. Under vintern äter rådjuren främst bärris och ljung. Om snödjupet gör att de inte kan beta på dessa arter äter rådjuren kvistar från barr- och lövträd. Både tall och gran äts, även om studier av rådjurens födoval visar att de äter mest av tall. Bland lövträden dominerar främst sälg och vide, björk, asp, ask, rönn, brakved och olvon. Al, lönn, alm och bok tycks vara mindre populära. Vintergröna växter, som kruståtel och vårfryle, kan också ingå i dieten. Ollonår kan bok- och framför allt ekollon utgöra en stor del av födan.

Spår
Rådjurens spår och spillning är lätta att känna igen. Spåravtrycken av klövarna är de minsta av de svenska hjortdjurens. De är utpräglat spetsiga, fyra till sju cm långa och cirka en cm på bredaste stället. Ofta syns också avtryck av de två lättklövarna (som sitter längre upp på foten) bakom de större klövavtrycken. Spillningen ser ut som små bönor, cylindriskt avlånga med avrundade spetsar och upp till 15 mm långa. De avges ofta i små högar. Under sommaren kan spillningen vara mjuk och klumpa ihop sig till större bollar. Det kan den också göra vid stödutfodring.

Rådjuret i Sverige
Rådjur finns över hela landet, utom i fjällen ovanför trädgränsen. På Gotland har vissa inplanteringsförsök gjorts av privatpersoner och där finns på vissa håll en snabbt växande stam idag. Från medeltiden och fram till 1700-talet var jakträttigheterna för rådjur, älg och kronhjort förbehållna kungen och adeln. Denna lagstiftning upphävdes dock av Gustav III år 1789 och fri jakt fick ske för de som hade egen skattemark. Den ökade jakten fick ödesdigra konsekvenser och hjortdjursstammarna var nästan utrotade kring mitten av 1800-talet. Rådjuret fanns till sist bara kvar i en känd stam om ett par hundra djur på Övedsklosters gods i Skåne. Jaktfredning där och på andra gods under 1840-talet gjorde att stammen återhämtade sig. Sedan dess har stammen stadigt ökat och spridits norrut. Idag har uppskattningsvis ca 400 000 rådjur i landet och ca 130 000-140 000 skjuts årligen vid rådjursjakten.

Rådjur står för en naturupplevelser för många människor och rådjursjakten har högt rekreationsvärde, men rådjur orsakar också skador för på skogbruk, i trädgårdar och i trafiken.

Läs mer om våra djur

X