Project Description

Järven räknas till ett av de fem stora rovdjuren men den diskuteras långt ifrån lika ofta som de övriga. När den väl nämns är det dock ofta i ordalagen av att den är glupsk och aggressiv. Det är förstås bara en myt, och sanningen är att järven är främst en asätare som gärna äter sådant som den hittar dött. Och precis som andra mårddjur kan den vara väldigt lekfull.

Visste du att…
Järven är mycket duktiga på att klättra i träd.
Deras stora tassar gör att de kan gå bra uppe på snön.
Det tyska ordet för järv betyder ”storätare”.

Läs mer på rovdjurscentret

Järvens hotstatus i norden

Utseende
Järven påminner om en liten brun björn med lång svans. Den är dock inte släkt med björnen utan tillhör gruppen mårddjur. Andra mårddjur är grävling, iller och utter. Längs med sidan har den en mer eller mindre framträdande ljus linje. De har ett karaktäristiskt sätt att skumpa fram när de springer. Den har också stora tassar som gör att den kan gå bra uppe på snön. En järv väger upp till 20 kg.

Levnadssätt
Järven lever solitärt, vilket betyder att hane och hona inte lever ihop. De parar sig på sommaren och sedan föds ungarna på vintern i en lya. Honan tar själv hand om ungarna som stannar i ett år med honan. När ungarna föds är de ljusa till färgen. En hona stannar gärna och ärver sin mammas revir, eller en del av det, medan hanarna utvandrar betydligt längre.

Föda
Järven jagar själva och kan döda så stora djur som renar men de äter gärna sådant som den hittar dött. De kan också jaga och äta mindre djur så som fåglar, grodor och möss. På sommaren äter den också en del vegetabilier.

Järven i Sverige
Järven har historiskt varit relativt utbredd i landet, men den utrotades precis som de övriga rovdjuren under 1800-talet och början på 1900-talet. 1969 fridlystes dock järven och efter det har den ökat sakta men säkert. Idag finns de flesta järvar i fjällregionen men den sprider sig söderut i skogslandet. År 2016 föddes en valpkull i Värmland, vilket är den sydligaste föryngringen i modern tid. Järven har ett envist rykte om sig att vara glupsk och aggressiv. Kanske kommer ryktet från det faktum att den kan döda bytesdjur som är mycket större än den själv och att ett byte också kan försvinna mycket snabbt från platsen när en järv varit framme. Förmågan att döda stora bytesdjur hänger ihop med dess goda förmåga att springa på snö så att den kan hinna ifatt bytet, samt att den har starka käkar anpassade för att krossa benpipor.

Att ett byte snabbt kan försvinna från beror på att järven är duktig på att stycka upp djur i mindre bitar och släpa iväg dem för att gömma till senare tillfällen då maten tryter.

I Sverige idag finns konflikter mellan människor och de stora rovdjuren. Järven är den som diskuteras minst nationellt sett, vilket troligen beror på att den inte angriper tamdjur och hundar, men för renskötseln kan den orsaka problem. I Norge däremot, där det finns stora mängder frigående får, anses järven vara en av de största skadegörarna.

Spår
Järven har fem tår på vardera tass, men framtassarna är större än baktassarna. I förhållande till sin storlek har järven riktigt stora fötter, framtassarna mäter ungefär 12-14 cm och baktassarna 8-10 cm. Järven urinmarkerar precis som varg och lodjur mot föremål.  För att markera sitt revir kan de också klösa och krafsa och dessutom avger de ett doftsekret.

Läs mer om våra djur