Project Description

Älgen kallas för Skogens konung och det är kanske inte så konstigt eftersom det är vårt lands absolut största djur – och dessutom det i särklass största hjortdjuret i hela världen. Tjurarnas imponerande kronor bidrar säkert också till namnet. Vi har jagat älgen i urminnes tider och den har blivit något av en nationalsymbol för Sverige. Än idag är älgjakten en stor del i vårt land.

Visste du att…
De är bara brunstiga en dag. Om de inte blir betäckta då så brunstar de om efter tre veckor.
På 1800-talet var älgen i princip utrotad från Sverige och fridlystes.
Förr trodde man att älgar inte  kunde lägga sig ner.
Mellan 72 och 93 procent av älgarna som dör, dör av jakt. Andra orsaker till dödsfall bland älgarna är trafikolyckor och rovdjur.
Älgen har mycket god hörsel.

Älgens hotstatus i norden

Utseende:
Älgen tillhör gruppen hjortdjur och är släkt med till exempel rådjur och ren. Förutom storleken är älgen lätt att skilja från de andra hjortdjuren genom de stora öronen, den långa mulen och hakskägget. Den har också en karakteristisk puckel vid manken.
Älgen beskrivs ofta som brun, men pälsfärgen varierar från mörkbrun och nästan svart till ljust brun eller grå. Benen är alltid ljust gråvita oavsett färgnyans i pälsen. Älgkalvarna har sin första sommar en rödbrun päls.
Älgar väger 200-550 kg och kan mäta upp till 2 m i mankhöjd. Hanarna är större än honorna, i genomsnitt 20 procent större, och de har grövre nackar och större hakskägg.
Hanarna har horn och hornen signalerar om styrka och status gentemot hondjur och konkurrerande handjur. Det finns två typer av horn; stång- eller skovelhorn. Stånghornen är förgrenade ganska tidigt på hornet till skillnad från de skovelhornen som är platta till formen och har taggar längst ut på en skovel.
Hornen tappas varje vinter, ungefär i januari, och redan efter någon månad börjar nya horn växa ut för att sedan vara färdigvuxna till nästa brunstperiod. Under växtperioden är hornen täckta av ett hudlager som kallas basthud. Basthuden förser hornet med blod och näring. När hornen är färdigväxta dras blodtillförseln in och basthuden torkar och lossnar. Det brukar ske i slutet av sommaren och älgen fejar bort den torkade basthuden genom att gnugga hornen mot träd och buskar.

Levnadssätt:
Älghanar kallas för tjur, älghonan för ko och ungarna för kalvar. Kon tar ensam hand om kalvarna som föds under tidig sommar, maj-juni. Ofta föds en eller två kalvar men i sällsynta fall även tre stycken.  Kalvarna kan redan efter någon timme följa sin mor, men de första veckorna ligger de ofta gömda och väntar medan kon betar. Som nyfödd dricker kalven bara mjölk men börjar ganska snart smaka på växter. Den lär sig sedan stegvis att äta växter och framåt oktober-november slutar den att dia helt. Älgkalvarna går tillsammans med kon fram till någon vecka innan hon får nya kalvar då hon bryskt brukar stöta bort fjolårskalv.
Parningen sker i slutet av september till en bit in i oktober. Tjurarnas brunst inleds med att de fejar bort basthuden från hornen. Ett par veckor senare börjar de sparka upp så kallade brunstgropar i marken. En grop kan vara 1,5 m i diameter och 30-40 cm djupa. I den kissar tjuren och vältrar sig sedan däri. Ibland rullar sig också kor i dessa urinindränkta gropar.
Kon kan bara befruktas under ett enda dygn. Om hon inte befruktas det dygnet kan hon bli mottaglig igen tre veckor senare. Kalvar som föds i slutet av juni är därför resultatet av en sådan så kallad ombrunst. Kalvar födda några veckor senare har goda chanser att överleva sitt första år, men föds de efter en andra ombrunst, det vill säga i mitten av juli, minskar kalvarnas chanser att klara sig genom vintern.
Älgar lever generellt sett ensamma, förutom hona med ungar, men på vintern kan det ibland samlas i grupper på vintern.

Föda:
En älg kan äta stora mängder foder på en dag, 6-10 kg på vintern och upp till tre gånger så mycket på sommaren. Älgen äter delar av löv- och barrträd, samt gräs och örter. På vintern äter älgen kvistar av barr- och lövträd. Den föredrar asp, ek, rönn och sälg. Därefter kommer björk och tall. Sist kommer de minst omtyckta växterna, bland annat al och gran. På våren och hösten, och om snötäcket är tunt på vintern, är bärris och ljung viktiga inslag i födan. Under sommaren äter de mest blad från lövträd och några örter, till exempel mjölke. På vår och sommar äter den även en del gräs och vattenväxter.
På vintern har älgen svårt att hitta föda och går därför ner i vikt, ibland hela 25 % av sommarvikten. För att klara av den tuffa vintern är älgen noga med kvaliteten på födan. Älgen väljer inte bara vilket område den ska beta i, den väljer också vilket träd och till och med vilka kvistar den ska äta. Vad som styr valen vet man inte, men det är troligt att flera sinnen är inblandade. Man kan ibland se en älg ta en kvist i sin mun och sedan låta bli att bita av den. Istället ser man den släppa kvisten och gå vidare till en ny. Älgen är en idisslare vilket betyder att den stöter upp maten och tuggar om den. Att äta och idissla utgör en stor del av älgens vakna tid.

Älgen i Sverige:
Älgen vandrade in i Skandinavien då inlandsisen drog sig tillbaka för 10 000 år sedan. Länge var de viktiga bytesdjur för rovdjur och oss människor, men på 1800-talet utrotades älgen nästan helt och fridlystes därför. Från mitten av 1800-talet började älgstammen sakta öka igen och sedan på 1960-talet skedde en explosionsartad ökning. Detta avspeglas i avkjutningsstatistiken som visar att det under rekordåret 1982 sköts 172 000 älgar. Då fanns omkring 600 000 älgar i Sverige. I dag finns cirka 300 000 älgar I Sverige utspridda från norr till söder varav omkring 90 000 skjuts varje år.
Älgen är ett av de högst värderade viltarterna i samhället, och älgen har blivit en nationalsymbol som många turister vallfärdar för att få en glimt av, men de orsakar också skador på skogsbruk, jordbruk och i trafiken.
När älgen betar bildas skador som ger sneda trädstammar och värdet på virket sjunker. Eftersom tall är en viktig födoväxt för älgen är de hårt utsatta för betesskador. Det har fått den indirekta effekten att skogsbrukare på sina håll inte vill satsa på plantering av tall, utan planterar gran även på det som egentligen är tallmarker. Den ekonomiska betydelsen av älgskadorna i skogsbruket är svåra att beräkna exakt men de uppges orsaka skador för 100-tals miljoner kronor varje år.
Även jordbruket kan drabbas av älgskador i form av bete. Mest eftertraktat är havre, och enligt undersökningar som Viltskadecenter gjort, kan det i vissa fall vara lönsamt att sätta elstängsel.
Trafiken är ett annat område där älgen orsakar stora skador. Vägverket för statistik över anmälda trafikolyckor och antalet trafikolyckor med älginblandning håller sig relativt konstant runt 4 500-5 000 olyckor per år. Det vanligaste sättet att minska faran för viltolyckor är att sätta upp viltstängsel längs vägarna. Nya stora vägar byggs alltid med viltstängsel vilket minskar antalet olyckor. Samtidigt har man dock blivit medveten om att stängslen kan hindra viltets naturliga rörelsemönster.

Spår och spårtecken:
Ungefär 30-50% av födan som älgen äter bryts ned i mag-tarmkanalen, resten passerar och går ut genom spillningen. Att hitta spillningshögar från älgen är därför vanligt. De är oftast avlånga bruna kulor som är cirka 2 cm långa. Andra spår är märken efter klövar, fejningsmärken på träd och brunstgropar.

Läs mer om våra djur